Efter denna långa dag har jag inte känt av bebis något. Vilket inte är så konstigt efter att ha varit i gång sen 5.20 i morse. Men man vill ju gärna känna en spark eller två när man sätter sig ner för att veta att allt står bra till där inne. Men detta har inte hänt på hela dagen. Fram tills nu! När jag la mig i sängen. Killarna (som druckit lite öl hela kvällen) drog (äntligen hehe) ner på stan så en trött morsa (blivande) kunde slappna av. Då ni, då fick jag mig ett par riktiga karatesparkar. Och ni ska veta vilket lyckorus som rusade genom mig. tårarna började rinna för jag kunde inte känna annat än ren kärlek och lycka till detta lilla underverk som bufflar omkring i min mage. Det är en så häftig känsla att känna av den lill*. Att det är något som växer och faktiskt lever inom mig.
ja. så häftigt! Och bebis vill inte sluta heller och varsågod bebis, än så länge njuter jag :)
Jag älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar